Lokstallsfastigheten blev sommaren 2005 föreningens. Banverket sålde fastigheten med befintliga byggnader och andra anläggningar till Kinda kommun för en symbolisk summa, och kommunen sålde den raskt vidare till föreningen.
De ansvariga för kulturminnesvården i Östergötlands län fann lokstallet och miljön omkring värd att bevara och anslog samma år ett betydande belopp som bidrag till en genomgripande renovering. Anslaget är på sammanlagt 825 000 kronor. EU-projektet ”Mål 2 Södra” bidrog också med en större summa pengar, styvt 400 000 kronor.
Lokstallet är nu återställt – i alla fall till det yttre – till det skick det hade vid sin tillkomst 1901 – fast med vissa modifikationer. Till exempel har lokomotorstallet och pannrummet fått stå kvar, fast de inte fanns där från början.
Bröderna Storm i Horn anlitades som byggmästare för renoveringsarbetet. De har erkänt gott renommé för den här typen av byggjobb och har levt upp till sitt goda rykte också vid renoveringen av vårt lokstall.
Under 2005 reparerades tre av väggarna till den ursprungliga stallplatsen samtidigt som de ursprungliga (och senare nedtagna) murkrönen återuppbyggdes. Stallplatsens tak, som inte var det ursprungliga, hade efter ett antal år av uteblivet underhåll blivit helt förstört. Det monterade vi ner, varefter vår byggare byggde ett helt nytt tak, som sedan plåtlades. Den senare tillkomna skorstenen revs. När de tre svulsterna på stallplatsens västra vägg renoverades, upptäckte muraren att den mittersta varit lokstallets ursprungliga skorsten. Den går nu åter att använda.
Murkrönen utmed stallplatsen har murats upp igen. Taket är helt utbytt. Virket till de 12 meter långa och därför mycket tunga bjälkarna till takstolarna fick vi till skänks. En heldag under sommaren 2005 sågade vi själva till dem vid ett högst tillfälligt upprättat sågverk.
Under 2006 återställdes vattentornet till ursprungligt skick. Väggarna och ”halvpelarna” i de fyra hörnen byggdes upp till den höjd de hade vid tornets tillkomst. Det gamla taket togs bort och ett helt nytt tak byggdes upp. Det är nu nogsamt försett med plåt. Vi anar att man några år efter tornets tillkomst fick problem med vatten som letade sig ned i byggnaden och frostsprängde sönder den. Det ska inte behöva hända igen.
Under 2007 renoverades och plåtlades lokomotorstallets tak. Ett antal trasiga tegelfogar på vattentornet reparerades. Nytillverkade spiror i de fyra tornen på vattentornets tak sattes på plats, liksom den ursprungliga vindflöjen på dess mitt. Portarna till stora stallplatsen och till lokomotorstallet reparerades.
Stallplatsens tak är helt klart och arbetet med vattentornet är i stort sett klart.
Vattentornet helt klart. Fönstren i stallporten på plats. Taket på lokomotorstallet renoverat.
Vattenhästen, som flyttades i samband med att spåren in till station flyttades 2015, har blivit fast förankrad på sin nya plats. Där har den blivit blästrad, målad och inbäddad på sin plats. Föreningens anslutande spår har fått nya sliprar och har justerats.
Alla fönster på plats – även om vi med tanke på fönsterkrossarligister normalt har masonitskivor framför de flesta av dem. Staket mellan lokstall och linjen på plats. Lokomotorstallets tak plåtlagt. Spåren mellan vändskiva och stall under renovering, hänger här fritt i luften…
Invigning
Den renovering som Länsstyrelsen i Östergötland och Mål 2 Södra stöder har därmed fullföljts. Satta mål har uppnåtts.
Söndagen den 24 maj 2009 kunde därför lokstallet återinvigas. Landshövdingen Björn Eriksson, i gott samarbete med Kenyas ambassadör i Sverige, Purity W Muhindi, förrättade invigningen i strålande solsken och med cirka 150 deltagare, föreningsmedlemmar och särskilt inbjudna gäster.
2015 förklarade Länsstyrelsen i Östergötland lokstallet som kulturellt byggnadsminnesmärke. Landshövdingen Elisabeth Nilsson besökte lokstallet 23 maj 2015 i en av Kinda kommun arrangerad högtidlighet med ett större antal deltagare, och hon förklarade lokstallet skyddat. Skylten som berättar att lokstallet är byggnadsminnesmärkt kom dock inte med från Linköping, så senare under sommaren 2015 kom hon hit igen och satte, egenhändigt, skylten på plats.
